Ett kort känslosamt ögonblick inträffade i samma sekund som jag såg på skärmen i säkerhetskontrollen att min fickkniv lyste alldeles klarblått såsom metallföremål ter sig i skannern. Bara minuten innan funderade jag ut att den troligtvis låg där och tyvärr inte i det incheckade bagaget (då vi 9 av 10 gånger åker bil, buss eller båt). Kollegan till skärmavläsarpersonalen öppnade mitt ytterfack, där jag visste att den inte låg, men jag lät honom göra sitt jobb utan att lägga näsan i blöt. Kniven var inte det enda som lös blått utan det var lite småsaker utspritt i handbagaget. Han rotade fram en drömfångare, som Hanna fått på köpet av en souvenir på Phi Phi i Thailand, och visade den för sin kollega. Han sa bara "fine, thanks" och lät mig sedan traska vidare till gaten. 

Jag har lyckats få igenom sprit mellan Singapore - Malaysia och kniv mellan Brunei - Malaysia (typ), men jag är ändå lite missnöjd över mitt misslyckande att få igenom frukostyoghurten mellan Norge - Thailand. 

TVÅ TIMMAR SENARE:

Jag hoppades förjäves att vi skulle hämta ut och check in bagaget på nytt i mellanlandningen i Kuala Lumpur, eftersom man med luft och ingenting kan räkna ut hur många gånger de skulle göra om samma misstag i säkerhetskontrollen. Så nu sitter jag och deppar över min fina kniv som rök på tre röda. 

(Ni kan lugna er HS, macheten är hemma i tryggt förvar!)