Västerlänningar är annorlunda
Under den första halvan av vår backpackerresa, bortsett från Thailand och Bali, tillbringade vi mycket tid och reste till ställen där det inte nödvändigtvis kryllade av andra backpackers. De fanns såklart där, men de befann sig inte lika koncentrerat så som de har gjort här på fastlandet i Thailand, Vietnam, Laos och nu Kambodja. Därmed har vi fått uppleva mycket kultur och helt enkelt tagit seden dit vi har kommit. Självklart gör vi fortfarande det, men man märker ganska snabbt att man inte "behöver" göra det på samma sätt när din omgivning består av 50 lokala och 50 utlänningar - främst västerlänningar. Man ställer sig ju då frågan hur vi uppfattas av lokalbefolkningen. Det är allmänt känt att asiater här nere är väldigt återhållsamma, leendes utåt, blygsamma och konflikträdda. Raka motsatsen mot vad vi i västerländerna är och uppmuntrar. Vi ska vara starka och självständig och våga stå upp för oss själva. Vill någon klä sig mer eller mindre vulgärt, är detta normalt sett inget brott mot samhället eller något någon höjer ett ögonbryn för. Har man en dispyt med någon är det inte oförståeligt om denna får sitt utbrott och äger rum i det offentliga.
Hur vi uppfattas av lokalbefolkningen har jag tänkt på mycket under resan. Dock har jag alltid konkluderat deras tänkta tankar om oss som negativa - tills igår. Boendet vi bor på hamnade vi på efter att vi inte fick plats på Mad Monkey (ett hostel vi först styrde tuk-tuken mot). En tjej som satt i receptionen där sa att hon själv ägde ett annat boende med privatrum och AC en kort bit därifrån. Skjuts dit skulle hon fixa gratis om vi bestämde oss för att bo där. Trötta och tacksamma för hennes tidigare utlånande av 4 dollar, tackade vi ja. Hon är en glad och söt tjej i 20-års-åldern och har jobbat med backpackers på främst Mad Monkey sedan några år tillbaka.
Igår när vi kom ner till frukosten började hon prata med oss. Hon jobbar alltså kvällar på Mad Monkey och morgonar på sitt egna ställe. Det var inget konstigt med hennes prat, men det som var anmärkningsvärt för min del var vad hon sa. Hon berättade att hon hade gått ut dagen innan och gjort Pub Crawl. Detta var en Pub Crawl främst tillägnad backpackers, då den bland annat startade på Top Banana Guesthose (ett av de främsta hostellen här). Hon hade i alla fall varit med på detta och kunde inte sluta le när hon berättade om gårdagen. Hon hade druckit och dansat hela kvällen tätt med andra människor, gjort precis det hon själv kände för. Hon kände han som var DJ och fick göra en High Five med honom mitt i allt. Hon hade sett folk kyssas och kramas. Hon hade haft den bästa utgången i hennes liv. Varför? För oss låter det som vilken utgång som helst. Men för henne var det något extra.
Hon berättade om när en kille från USA lärde henne att simma för bara ett par är sedan. Tydligen kan inte kambodjaner generellt sett simma. Hon berättade om att när hon väl har råd att åka iväg på semester (1-2 dagar) till exempelvis Kampot i Kambodja, bodde hon på dorm - något kambodjaner aldrig hade gjort. Hon berättade att när det väl hände att folk hade sex i dormen om nätterna och de andra låg och klagade sig över detta, låg hon själv och fnittrade och lyssnade entusiastiskt och hade helst av allt gärna till och med velat se om det inte hade varit för mörkret.
Just det sistnämnda exemplet vet jag inte om jag ska kalla för "bra", men i mina ögon är det häftigt det hon gör! Hemma får hon inte ens sitta med shorts med benen uppe i soffan utan att hennes mamma tycker hon är en dålig dotter, och trots det bryter hon sig loss från gamla normer och levnadssätt och hittar sitt egna sätt att leva på. Så som hon vill. Hennes leende på läpparna och i ögonen när hon berättade gick rakt in i hjärtat. Heja henne och heja modet till förändring.
Men självklart är detta från en västerländsk tjejs perspektiv.
