Efter 6h sovbuss till Sapa samma dag som vi kommit hem från två nätters festande på Halong Bay var vi rätt sugna på att dra bums i säng väl framme på morgonen, för att sedan utnyttja eftermiddagen stan. Vi hade bara hängt på Sigrid och Olivia som tydligen inte hade haft mer koll än vi på hur läget låg till med Mimi som vi skulle bo hos; en kvinna som Sigrid och Olivia blivit rekommenderade av kompisar. Det visade sig att hon bodde 4h gång från stationen. Och de 4h skulle vi promenera. Våra ryggsäckar fick skjuts och jag fick även erbjudandet då mina fötter var så omplåstrade och ömma att jag inte fick i dom i gympaskorna, men jag körde på i mina flipflopp. Det visade sig vara inte 4h motorväg utan en himla fin trekking! Och varmare blev det framåt 8-9 på morgonen. När vi vandrat i 4h sa Mimi att det var 10 min kvar. Hem, trodde Hanna och jag men det var bara till lunchrestaurangen i bergen. Hem var det ca 1,5h. Gick genom mark av bufflar och köpte armband av flickor som sålde till vandrare i bergen. Vi snackade en hel del med Mimi, som lärt sig engelska endast genom turister och hade därmed talet, men inte kunskapen att läsa eller skriva. Men laga mat kunde hon! Och hennes familj. Och generöst med mat var det! Vi åt såå mycket. Vårrullar, ris, nudlar, riktiga bambuskott i en saftig buljongsås och bönor. Shottade risvin efter maten av kulturell anledning haha. "Happy water". 

Hanna och jag tog en chilldag i huset dagen därpå, efter pannkaksfrukosten med någon grönhackad scrambled eggs. Mimi fixade naturmedicin till Hannas knä och jag fick någon vätska jag med att peta på mina fem sår på tårna. Efter den svettiga vandringen dagen innan och bojkottandet av skopduschen så kände jag mig redo för ett bad i vattenfallet precis jämte huset. Lättare sagt än gjort att ta sig dit och in i fallet utan att fötterna skulle ta mer stryk än nödvändigt. Vilken dusch! ÄLSKAR vattenfall. Rinnande, kyligt vatten med bra tryck i MÄNGDER. Amazing! Tvättade kroppen, lät håret sköljas och satte mig för att bara njuta. Hanna, som nöjde sig med att tvätta kläderna, skrattade med pojkarna ovanför mig som sparkade vatten ner på mig.

Vid lunchtid kom Mimis två döttrar, på 12 och 9 år, ut till oss på verandan och talade om att maten var klar. Hur snällt?  Riktigt duktiga kockar! Ris och nudlar och vegetariska tillhörigheter. Vi åt. Mycket. Allt. Hjälpte tills att diska innan vi återgick till våra sysslor. Att göra ingenting. Hela. Snacka. Umgås. 

Tur att vi gick trippen dagen innan att vandra till toppens utsikt över bergen och förbi både risfält och marijuanaodling, då vi bara stannade två nätter och åkte dit främst för natur och miljö. Så mycket mer fanns där inte att göra. Vår shopping började med att Sigrid skulle köpa en släkttröja och slutade med att vi köpte loss deras 6 ringar, 4 armband och 2 örhängen. Vi testade även heja utstyrseln som de bland annat använder under nyår. 

Redan på resan till Sapa längtade jag till tillbakaresans transport. För er som inte hängt med; wi-fi, sängar, filtar och air con slår alla tidigare busstransporter. Men det visade sig vara en helt annan. Vi kom 21:00 enligt överenskommelse (buss bokad ca 7h innan avresa), då bussen skulle avgå 21:30. Men när de två bussarna rullade in visade det sig att dom var för alla som väntade där utom oss fyra och en man som ombads sova över på golvet på kontoret för att hans buss (som han bokat från huvudstaden Hanoi) var full för kvällen. Yes! Våran buss skulle komma om 15 min. Sen om 5 min till. Efter 15 min till sa han 5 min och när jag sa att det var 5 min för 15 min sen sa han bara "sorry". Jahapp, så vi väntade och ju längre vi väntade desto mer tvekade vi. Sängar? Hoppas. Wi-fi. Kunde vi fetglömma. Men tillslut! Och det fanns till och med sängar och wi-fi. Vad var då skillnaden? Jo, istället för att bli avsläppta 100m från vårt hostel så var det 7km. What to do? Först tjafsa lite. Och sen ta taxi till stan.