Efter dagens besök kunde jag helt plötsligt tycka mig minnas en historielektion i 2an på gymnasiet där ämnet var just folkmord och där händelserna i Kambodja faktiskt togs upp. Det är väldigt egendomligt att inte ens komma ihåg en sådan tragedi när man hör den - samtidigt som det inte är ett dugg konstigt. Vi matas konstant med tragiska nyheter från världens alla hörn och har därför helt enkelt har blivit immuna mot det. Jag antar att man kan jämföra det med att käka för mycket antibiotika och till slut bli resistent (ja, liknelsen låg nära till hands på grund av min nyligen avslutade antibiotikakur). Det är hur som helst just därför vi tänkte informera er lite nu om Killing Fields och det brutala folkmord, vars konsekvenser invånarna än idag tvingas leva med.

År 1975 den 17 april tog Pol Pots och hans Khmers Rouge (De röda khmererna) makten i landet genom att först inta dess huvudstad Phnom Phen och påbörjade omedelbart det som skulle komma att bli ett av vår tids mest omfattande organiserade folkmord. Visionen för Kambodja, som då började kallas för Demokratiska Kampuchea, var en utopi där dess invånare bestod av bönder och var helt självförsörjande och skulle stå 100% bakom khmerernas värderingar (khmererna är det största folkslaget här i Kambodja). Huvudstaden och många andra storstäder tömdes på människor, som blev ivägfraktade till landsbygden där de sedan tvingades arbeta, torterades tills de gav skriftliga falska erkännanden om spionage och bland annat därför som småning om avrättades. Vilka strök med? Intellektuella, människor med mjuka händer och glasögon, utlänningar, folk som kunde prata ett annat språk, homosexuella, religiösa och ett stort antal fler i alla åldrar av deras egna befolkning.

Själva Killing Fields, eller Choeung Ek som just detta dödsfältet egentligen heter - som för övrigt var en gammal fruktträdgård från början - ligger cirka 15km sydväst från Phnom Phen och var liksom Auschwitz en plats som användes för avrättningar i hemlighet. Hit skickades "skyldiga" personer som tvingats erkänna osanningar om spionagearbete och liknande i S-21. Även när S-21 blev för fullt skickades människor hit för att möta sin död. Choeung Ek var det största "dödsfältet" i landet, där hela 17 000 människor miste sitt liv. Området utgörs av hela 86 uppgrävda massgravar och i marken man går på blottas ännu orörda ben och kläder. De anställda går några gånger per år och plockar upp dessa, men trots det kommer det konstant fler och fler upp ur marken och möter dagens ljus. Det finns en sjö i området som man vet omges av och innehåller flera massgravar, men som man har bestämt att låta vara orörda på grund av respekt. Platsen anses vara väldigt vacker och rofylld när vackra blommor sprider sig över sjöns yta periodvis.

Till skillnad från Auschwitz var det inget arbetsläger på plats, även om människor i allmänhet utnyttjades som slavar och fick uträtta olika sorters arbete. Människor fraktades till Choeung Ek i lastbilar, som för övrigt bara är ett av ett flera tiotal eller till och med närmare hundratal avrättningsplatser/dödsfält i landet. Fastkedjade i varandra och med händerna bakbundna fördes de till färdiggrävda massgravar där de ombads knäa vid kanten och blev där mördade med hjälp av olika sorters verktyg som fanns till hands. För att inte slösa på dyra kulor, samt för att inte riskera att omgivningen hörde, användes alltifrån hackor, till träpinnar, till andra föremål som kunde användas för att klubba dem i nacken med dödens slag. För att försäkra sig om allas död och för att förhindra stank, hälldes giftiga ämnen så som DDT över liken i massgravarna. Antalet människor som avrättades här varje dag varierade från ett dussin till 300 stycken. 

1979 fick terrorn ett slut. Efter flera års gränskonflikter var det till slut Vietnam som intog Phnom Penh och fick ett slut på Pol Pots regim. Runt 2 miljoner människor miste livet under dessa 3 åren av den dåvarande befolkningen på ungefär 7 miljoner, vilket motsvarar cirka 20-25% av Kambodjas befolkning - alltså närmare var 4e person.

Ett slagord från de röda khmerernas regeringstid lyder: "Att ha kvar dig är ingen vinst, att förlora dig är ingen förlust". Ännu ett: "Hellre döda en oskyldig, än att skona en skyldig". Pol Pots var kvar som ledare för Khmer Rouge även efter de förlorat makten i landet, men dog plötsligt den 15 april 1998 av en hjärtattack och fick därmed aldrig en dom för det han gjorde. Duch dömdes 26 juli 2010 till 35 års fängelse, vilket två år senare dock skärptes till livstids fängelse.

Skylten på en av bilderna nedan som beskriver hur barn slogs ihjäl mot ett specifikt träd var mycket rörande. Spädbarn togs tag i fötterna och slogs med huvudet mot trädet tills de dog. Sedan kastades de i en massgrav vid sidan av tillsammans med avrättade mammor och kvinnor.

Det går inte att ta in helt vad som har hänt här. Det går inte. Man går och tittar på den vackra omgivningen och hör skratt i fjärran och ser blommorna som blommar i vackra färger runt omkring sig. Hur kan någon utifrån någonsin förstå vad som har skett här? Hur kan man lära sig av något man inte helt kan förstå? Troligtvis kommer det ta ett tag innan det sjunker in. Både jag och Annie har tidigare besökt Auschwits koncentrationsläger och det var samma sak där att det inte gick att ta in förrän i efterhand. Jag är dock glad över att ha besökt dessa tragiska platser. Om inget annat, så för att kunna sprida kunskapen vidare om vad som hände, som en verktyg för mänskligheten att inte låta något sådant här hända igen.

Jag kan för övrigt tillägga att de har gjort platserna och museerna väldigt fina och värdiga. Båda platserna erbjöd ljud där man fick ett par hörlurar och en bandspelare med en guide som tog en igenom hela platsen. På Killing Fields fanns det även svenska att välja mellan. Där hade de även byggt ett stort minnesmonument, med 17 våningar av skallar, ben och kläder - 17 som symboliserar det datumet Khmer Rouge kom till makten. Om ni någonsin får chansen att besöka dessa platser - gör det. Detta är helt klart något vi kommer ta med oss resten av våra liv.