Hejdå Sen Monorom, hej Siem Reap!
Det var riktigt tråkigt att lämna Sen Monorom och Mondulkiri. Det är fantastiskt hur hemma man kan känna sig på ett ställe man bara varit på knappt en vecka. Men med ett sådant fantastiskt team de har på EVP och med sådana fina människor vi träffade där är det å andra sidan inte så konstigt. Vi kommer sakna det innerligt och hoppas att vi kommer vara tillbaka någon gång i framtiden!
Larmet gick av vid 5:30 i morse och väskorna packades och vi var snabbt på fötterna påväg mot restaurangen där vi bokade biljetterna till Siem Reap och även där vi skulle äta frukost. Vi beställde in varsin god omelett med bröd och delade på en pannkaka med kondenserad mjölk. Mums! 7:45 var minivanen/minibussen redo att hämta upp oss och vi var påväg mot vår nya destination. Det var en relativt bekväm resa med lagom många toapauser, 2 möjliga matstopp och inte alltför många småstopp med att lämna av och hämta upp varor däremellan - något som annars verkar vara standard här i Kambodja. En snäll dam som satt något säte bakom oss pratade väldigt bra engelska och bjöd och på djungelmango och passionsfrukt. Lite surt, men så himla gott! 10h susade förbi och innan vi visste ordet av det var vi framme!
Vi möttes av en hög med hojtandes unga män som hade sina små tuk-tukfordon väntandes bakom sina ryggar. Vi förhandlade snabbt till oss ett bra pris och skjutsades till vårt boende som vi för en gångs skull fsktiskt bokade på förhand. Vi har bokat i förhand kanske 2-3 gånger på hela resan, inklusive denna gången. Nu gjorde vi det helt enkelt för att vi ville bo på Mad Monkey - samma hostel som vi ville bo på i Phnom Penh, men som då var fullt. Taggade på ett sista riktigt backpackerhostel och lite smårädda för att inte få plats, bokade vi detta innan vi drog ut i djungeln med EVP. Det var väldigt bekvämt att bara kunna säga sitt boende till chauffören, nämna sitt namn till receptionen och bli ledd till sitt dorm. Men det är inte så vi kör på den här resan då det inte är lika spännande för fem öre; men idag var ett undantag.
Nu sitter vi, nyätna, på Rico Coffee och laddar upp bilder på bloggen och förbereder oss (och er) på vad som komma skall - en hel drös med elefanter! Bilderna är uppe som utkast och nu ska bara våra trötta sinnen pussla ihop en text eller två (eller 15...). Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Nu ska vi dock mötas upp med Sigrid och Olivia, de vi mötte i Vietnam, och ta en drink och säga hej. Hörs snart igen!
